Terveiset Pohjois-Pohjanmaan Kätilöiltä!

Uutta yhdistystoimintaa opettelemassa

Vuosi 2020 oli suuren muutoksen vuosi monessa suhteessa, mutta myös yhdistystoiminnassa.

Yhdistyksille on ollut suuri haaste järjestää toimintaa viruspandemian aiheuttamien poikkeusolojen aikana. Olemme joutuneet opettelemaan etäyhteyksien hyödyntämistä kokoustamisessa, sekä tapahtumien järjestämisessä. Kokoontumisten ja suunniteltujen tapahtumien peruminen on vaatinut kekseliäisyyttä jäsenten tavoittamiseksi ja yhteisen ”tsemppi” -hengen luomiseksi.

Kätilöiden huoli työn tekemiseen liiittyvistä asioista ja asiakkaista on ollut suuri. Yhdessä puhuminen ja purkaminen on ollut tärkeää. Uuden oppiminen ja tiedon jakaminen poikkeustilanteessa korostuu.

Yhdistyksessä aloitimme pienimuotoisen webinaarit, joiden syksyn aiheita olivat Seri -toiminta sekä lantionpohja. Tämän kevään aiheitamme ovat rintasyöpä, endometrioosi, vastasyntyneen, raskaana olevan ja synnyttäneen vyöhyketerapia, sekä kätilön päivän kunniaksi Mika Gissler on lupautunut meille puhumaan kätilötyön muutoksen tuulista.

Ehkäpä loppuvuonna 2021 olemme jo siinä tilanteessa, että voimme järjestää tapahtumia, joissa voimme kohdata toisemme. Kasvokkain tapahtuva, rajoittamaton vuorovaikutus tarjoaa usein niitä keskustelun helmiä, joissa jaetaan kokemuksellista tietoa aivan huomaamatta; ja tietenkin sitä kätilöenergiaa, jota jokainen meistä kaipaa.

Poikkeuksellinen vuosi 2020 on myös antanut aikaa pohtia yhdistyksen uudistamisen tarpeita ja sitä perustaa mitä yhdistyksen jäsenyys Kätilöliittoon muodostaa.

Yhdistyksen uudistuminen ajan myötä on tarpeellista ja sitä myöten myös Kätilöliiton toiminnan pohtiminen yhdistyksiin päin. Ovatko yhdistysten säännöt ajanmukaiset? Onko Kätilöliiton toiminnan rakenteet suunnattu yhdistyksille sujuviksi? Kokevatko kätilöt olevansa yhdistysten jäseniä vai Kätilöliiton jäseniä?

Onko yhdistyksille enää tarvetta vai pitäisikö olla vain liitto? Erilaisia kysymyksiä joita olisi hyvä pohtia on paljon, tärkeitä ja vähemmän tärkeitä kysymyksiä. Satavuotiaiden ei pidä jäädä eläkkeelle vaan puskea tarvittavan uudistuksen tietä, niin että toinenkin sata vuotta on mahdollista.

Toivotamme kaikille kätilöyhdistyksille intoa yhdistystoimintaan erityisestä tilanteesta huolimatta.

Meitä kätilöitä työskentelee nykyään monissa eri työpisteissä, ja meillä on kätilötyön osaamisen kautta paljon osaamista jaettavana.

Ollaan ylpeästi kätilöitä ja annetaan osaamisen näkyä kätilöheimon voimalla!

Pohjois-Pohjanmaan Kätilöt ry

Blogi on ensimmäinen osa yhdistysten blogitekstisarjaa, jossa kaikki 16 kätilöyhdistystä pääsevät julkaisemaan vuorotellen yhdistyksen laatiman blogikirjoituksen. Seuraavana blogikirjoitusvuorossa on Etelä-Savon kätilöyhdistys

”Min Barnmorska”: ett alternativ till traditionellt barnmorskearbete?

Min Barnmorska är ett projekt som har pågått i Sverige sedan september 2018, i vilket man arbetar enligt vårdformen caseload midwifery. Verksamheten är ett samarbete mellan förlossningen på Karolinska Huddinge och Mödrahälsovården i södra Stockholm. Projektet innebär att en grupp av barnmorskor vårdar den gravida kvinnan genom graviditeten, förlossningen och eftervården. Det skiljer sig från det vanliga arbetssättet när föderskan vårdas av olika barnmorskor i alla skeden av graviditet och förlossningen. I projektets start var det sex stycken barnmorskor som var indelade i två team medan det nu har vuxit till 17 barnmorskor indelade i fyra team. Antalet inskrivna föderskor har ökat från att till en början varit 240 gravida per år till att vara 640 per år.  (Karolinska Universitets-sjukhuset Min Barnmorska 2019) 

 

Skillnaden från traditionell mödravård är att de gravida har samma barnmorska på barnmorskemottagningen, under förlossningen och tiden efter. De utför även besöken i kvinnans hem, och när förlossningen sätter igång kommer barnmorskan hem till föderskan och sköter öppningsskedet där så länge som möjligt innan de åker in till sjukhuset, om det är vad föderskan önskar. När det är dags att åka in följer samma barnmorska med och fortsätter vården på sjukhuset. För att barnmorskorna ska klara av sitt uppdrag har de organiserats i team och har en jourtelefon som föderskan kan ringa till då hon behöver hjälp. En av barnmorskorna har huvudansvaret för föderskan, men föderskan träffar alla i teamet under graviditeten. I slutet av graviditeten görs en plan inför förlossningen och tiden efter. Det är alltid en barnmorska i teamet som har jour och som ansvarar ifall en förlossning sätter igång. När barnet är fött har föräldrarna möjlighet att åka hem från sjukhuset sex timmar efter förlossningen (kan jämföras med poliklinisk förlossning i Finland), och därefter får de ett eller flera hembesök. Vid hembesök får föderskan samma eftervård som hon skulle fått på avdelningen, till exempel kliniska kontroller, stöd med amning eller matning och skötsel av barnet. Under barnets första månad erbjuds en efterkontroll på barnmorskemottagningen till den barnmorska som bistod födseln. Det för att kunna diskutera igenom förlossningen och för att se att kroppen har återhämtat sig. Från och med våren 2020 har kvinnorna inom Min Barnmorska haft alternativet att föda hemma. För att få föda hemma med en barnmorska krävs en bedömning av en förlossningsläkare gjord i slutet av graviditeten. Föderskan får inte bo längre än 40 minuter från Karolinska Huddinge eller vara förstföderska. Kvinnorna skall ha fått all väsentlig information för att kunna göra ett informerat val om hemmaförlossning. Det betyder att de måste vara medvetna om komplikationer och att allt inte kan skötas inom hemmet. Kvinnorna behöver även lita på sin barnmorska och hennes omdöme för att göra en hemförlossning till en trygg upplevelse både för föderska och barnmorska. 

 

Vi skribenter har intervjuat två barnmorskor som arbetar inom projektet Min Barnmorska. Frågorna var fokuserade på hur arbetet inom projektet ser ut, hur det skiljer sig från traditionellt barnmorskearbete och hur de upplever att arbeta inom projektet. Genom frågorna fick vi även förtydligat hur projektet har börjat, hur verksamheten ser ut idag och hur planerna för framtiden ser ut. Vi frågade också efter barnmorskornas erfarenhet och vad föderskorna har tyckt om projektet. De berättar att arbeta inom konceptet caseload har varit en positiv upplevelse för barnmorskan på flera plan. Barnmorskorna känner att de nu får arbeta som barnmorska på riktigt genom att de nu har möjligheten till att använda sig av hela sin utbildning och att de får arbeta inom flera delar av vårdkedjan. Arbetet är både varierande och givande och de anser att det är fint att få vara med genom hela graviditeten och få vara med och påverka slutskedet av den, nämligen förlossningen. Barnmorskan kan även under kvinnans graviditet ge en mer realistisk bild av förlossningen, eftersom det är hon själv som kommer att sköta den. Något som dock kan upplevas negativt, är att vissa föderskor kan bli väldigt krävande att ta hand om under en längre tid. Inom projektet samarbetar barnmorskan vid behov med socialtjänsten och med ett pte-team som består av en psykolog, psykiatriker, psyk-skjutskötare och två stycken barnmorskor. 

 

Barnmorskorna arbetar på ett rullande fyra-veckors-schema med jour var fjärde helg. De är för tillfället fyra team med fyra stycken barnmorskor i varje team som delar på arbetstiden och som arbetar tillsammans. Arbetstiderna består av tre jour-turer och en dagstur. Jourturerna är vardagar klockan 07–17 eller klockan 17–07 och på helger klockan 07–07. De har en utryckningstid på en timme.  Barnmorskorna är själva väldigt nöjda med det här arbetssättet, och säger att det skulle vara svårt att återgå till treskiftesjobb som det sett ut på de sjukhus där de arbetat tidigare. Projektet rekommenderar att barnmorskorna har en tidigare erfarenhet från förlossningen och mödravårdscentralen. Erfarenheten inom barnmorskeyrket hos de mest erfarna barnmorskorna som arbetar inom projektet är upp till 26 år, medan den som utexaminerats senast har fyra års erfarenhet. Eftersom föderskan kan välja att föda hemma, förväntas alla barnmorskor som arbetar inom projektet att kunna sköta hemförlossningar. 

 

I Finland finns inget som skulle motsvara arbetssättet i Min barnmorska. Caseload midwifery är ett koncept som varit i användning i flera länder med väldigt olika grunder för mödra- och förlossningsvården. Vi skribenter anser att det finns belägg för att ett liknande arbetssätt skulle kunna fungera i Finland. Det som kommer närmast detta arbetssätt är mindre förlossningsenheter där man på grund av mindre resurser kan ha samma barnmorskor till exempel både i förlossningsalen och i postpartumvården på barnsäng. På mindre orter kunde denna vårdform tillämpas genom att till exempel den förlösande barnmorskan skulle ta hand om familjen i postpartumvården och hålla förlossningssamtal med föderskan. Förlossningssamtalen kunde hållas av barnmorskan som skött förlossningen även i större enheter, men för tillfället har vi själva märkt att de ofta inte prioriteras eller är svårt att förverkliga på större enheter. För en ökad kontinuitet, kunde förlossningsbarnmorskan hålla efterkontrollen. För uppföljning av graviditeten vid mödrarådgivningen kunde ett ökat samarbete mellan förlossningsbarnmorska och rådgivning fungera. Barnmorskan kunde närvara under några omfattande besök på rådgivningen tillsammans med den gravida för att därmed kunna skapa en kontakt med varandra. Vid större enheter kunde denna vårdform tillämpas som ett projekt, liksom vid Karolinska Universitetssjukhuset. Frivilliga gravida kvinnor skulle få delta i projektet och de skulle vårdas av ett team av barnmorskor som sköter samma föderska genom hela graviditeten. Trots allt har vi i Finland relativt hög kontinuitet i vården, eftersom vi i hela landet har samma riktlinjer för rådgivningsuppföljningen. Förlossningsvården och postpartumvården varierar en del beroende på förlossningsenheten. Den största förbättringen skulle med andra ord finnas inom kontinuiteten av vårdare, eftersom det endast på mindre orter finns möjlighet att få vård av samma barnmorska i flera olika skeden av vården. 

 

Texten är skriven av tre barnmorskestuderanden, som studerar i Yrkeshögskolan Arcada. Texten är skriven utav eget intresse för projektet och den fungerar samtidigt som slutprodukt för vårt utvecklingsarbete. Informationen om projektet baserar sig på information skribenterna fått av barnmorskor som arbetar inom projektet. Förslagen om hur detta eventuellt skulle kunna tillämpas i Finland är våra egna förslag och baserar sig på våra egna tankar om hur man skulle kunna förbättra kontinuiteten inom mödra- och förlossningsvården på olika håll i Finland. För att starta ett projekt som Min Barnmorska skulle det krävas mycket resurser och rätt personer med vilja och engagemang. Istället skulle man kunna börja med små förändringar och lite omorganisering i resurser, vilket senare eventuellt skulle kunna bli större förändringar och projekt i stil med Min Barnmorska.  

 

Källa  

Min Barnmorska, 2020, Tillgänglig: https://www.karolinska.se/for-patienter/graviditet-och-forlossning/projektet-min-barnmorska/, Karolinska universitetssjukhuset, Hämtat 2.10.2020 

 

Barnmorskestuderande 

Emilia Huhtala, Josefin Alm och Erica Kullberg 

Arcada